Lite R å lite M

Snart närmar sig dagen med stormsteg, vet inte hur mamma kommer ta det...
Den här månaden är inge rolig för henne... Men jag tycker hon är stark.

Det är så sjukt att det snart är ett år sedan han gick bort... ibland känns det som igår å ibland som 10 år sedan...
Saknar honom mer än vad jag trode.

Tycker det är så himla tråkigt, å jag är faktiskt ganska arg på att han inte fick stanna längre i livet, å att mamma inte fick leva längre med honom, hon som var så lycklig.
Men det är väl så.
Det verkar vara dom starkaste som drabbas av tragiska saker.
Å i detta läge är det tur att just mamma drabbades, det låter hemskt, men hon är så otroligt stark.
Jag är så glad att hon är ute å dansar å umgås med kompisar, å tränar.
Bättre det än att hon bara skulle sitta å glo hemma... Ne det är tur att hon är som hon är.
Det här kommer ta lång tid för henne att komma över, om hon ens kommer göra det.
Men nån gång...