grus, babbel å förändring

Förkylningen ger aldrig med sig.. tröttsamt.

Tänkte på en sak, eller brukar faktiskt tänka på det.
Jag tycker synd om mina vänner å mina bekanta... jag pratar så mycket så jag själv kan skämmas när jag tänker tillbax på vissa samtal, jag är mycket väl medveten om det men det är så svårt att vara tyst. Vet inte om det beror på egoism, eller om det beror på tristess.. eller nått.
Jag försöker tänka på det men det e så svårt. Så där har jag verkligen nått att jobba på. Å det ska jag oxå.
Så ha lite tålamod med mig. Jag vet att jag e expert på att avbryta oxå, å finns det någe värre?? NEEE

Sak samma.

Jobbet då?
Jo samma som vanligt, äckligt skitigt å jobbigt. Mycket tid går åt entreen.
Föreställ er en hjord med flodhästar som springer in på willys från en lerpöl, ungefär så ser det ut i entreen varje morgon. Förstår ni då hur meningslöst det känns att ta bort det....
Varje morgon så svabbar jag, å svabbar, vattnet blir brunt på två mopptag, byta vatten forsätta, oj då massor med grus, sopa lite, svabba lite, sen byta vatten.. ungefär så håller jag på varje morgon. Ungefär 1h tar entren, i vanliga fall tar det kanske 30minuter om jag har mycket att göra vill säga.
Ne ve å fasa...
Snart är det vår.. tralalalalallalalalalalal

Nehe ska byta om å ut å springa...