Nederlag

Har försökt att träna minst 15 min om dagen å har dragit ner lite grann på mitt matintag å vad händer? jo jag går upp i vikt.
Jag skjuter mig själv i huvudet snart.
Jag är så arg å besviken å ledsen så att jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag blir bara större å större å går upp mer å mer i vikt.
Vad ska jag göra? Sluta äta? Kanske....


Ialla fall satt jag å funderade på én sak innan detta nedslag.
Är vi hönsmammor idag?
Jag disskuterade med min mamma om att låta theo få vara på gården fritt nu till sommaren (han blir 5 år)
Och att Ronja kunde vara utanför själv.
Mamma sa: När Dennis var liten så åkte han hiss ner i deras hus för att gå ut å leka på gården å han var runt två år.
Är det så att det händer mer med våra barn nu för tiden, (pedofiler, mördare, kidnappare mm) Eller är det så att det är mamma normen helt enkelt.
ÄR det så att vi ska vara såna som mammor för annars är vi dåliga mammor?
Kanske.

För ett eller två år sedan kommer jag ihåg att jag var arg på två grannfamiljer som lät sina då 1,5-2,5 åringar vara ute själva.
Idag har jag nog ändrat uppfattning om det.
Det är nog så att ju mer ansvar vi ger barnen, desstu bättre sköter dom det, dessutom så växer dom och klara av mer saker.

Idag känner jag mig som en hönsmamma. Jag vet att theo klarar av att vara å gården själv, men klarar jag av det? Jag tror att det är jag som är för rädd för att släppa honom.
Ronja är det samma sak med..
Vart skulle dom kunna gå? skulle dom vilja gå utanför gården?
Ne, det e bara min hjärna som säger det...

Var det bättre förr? Eller är det bra att vi är hönsmammor????