Jag orkar inte med nånting längre, har tappat livsgnistan lite, har ingen lust att ens hålla efter hemma längre, kommer ingen stans, bara tänker å är less.
Vad är meningen med detta?
Jag blir u ändå motarbetad hela tiden.
Önskar ibland att mitt liv hade avslutas för längesedan. Så hade alla sluppit bry sig om saker å ting.
Folk har inget liv.
Ibland vill jag bara dra. Ifrån alla och allas fördommar (även mina egna)

Man ska vara på ett sätt, annars är man inte en av alla andra, då är man utanför å inte inom dom "normala" gränserna.
Jag är så less på våra normer som vi har!!

Det e mycket tack vare dom som jag mår som jag mår, för man får inte vara som man är.
SUCK

Ne, är så förbannat trött å less på mitt liv, ge mig min livsslust tillbax, känns som om någon tagit den å kastat bort den, jag är knappt ens rastlös längre...
För jag har ingen lust.
BLÄ.

Allt går emot mig, även jag själv.