Mitt motto just nu vad det gäller allt i mitt liv är: En dag i taget. För så måste jag tänka, annars kommer jag att få problem.

Ikväll är det poker med några vänner, alltid roligt. Å så blir det nog några öl oxå.

Barnen är hos Niklas, men var på indiendagen i Theos skola idag. Det var förbannat kallt idag, mot vad det har varit.

Finns det någon sanning`? Ljuger vi inte ofta för oss själva för att vi ska vara normala eller för att allt ska vara bra.


Har jobbat 3 månader nu på jobbet å dom har redan märkt att jag inte kan vara tyst när jag egentligen skulle behöva det, inte för att jag är elak utan för att jag inte har några hämningar i vad jag säger eller frågar ;) Men det är väl ändå jag i ett nötskal :)

På tisdag är första pysseltillfället för mig, är lite nervös över det faktiskt. Det är så små barn som kommer, mina börjar ju bli så stora :)

Sköt om er.