Ingen sömn att tala om. Ska det vara så svårt att bara få sova en natt... Är det inte att jag somnar sent så vaknar jag klarvaken å undrar varför jag inte kan sova... jag vaknar många gånger på natten å bara är vaken. Jag är trött men kan inte sova.

Idag lät jag barnen vara hemma trots allt, ska bege oss ut å sola å bada, det behöver jag verkligen. Bara ta det lugnt å fika med mina hjärtan :)
Å dessutom var det ju Underbaaart väder ute idag, man kan inte få det bättre än så. Vi har ju inte direkt varit bortskämda med värmen.
Nu hoppas jag bara att jag får med mig grannbarnen åxå.

Känner mig inte direkt utvilda, men känner å andra sidan att jag måste trappa ner sakta men säkert. Barnen är ute å leker och jag sitter här för mig själv å lyssnar på musik.

Igår slog det mig att jag egentligen är alldeles för "sams" med N. Med tanke på att han faktiskt har lovat mig i flera månader att han ska ta barnen vecka 28, men bara skiter i det. Ibland har jag för lätt att glömma å förlåta, men det här drabbar ju bara barnen, inte mig, så jobbigt är det inte att ha barnen. Tycker bara synd om dem som inte får sin ledighet som dom faktiskt skulle få :(
Men orkar inte bråka om det, jag är ledsen å besviken på det. Man kan inte lita på någon........

Ont i halsen som bara den, å i ryggen :( I natt kunde jag knappt svälja :(

Sköt om er allesammans!!