Jag undrar vart världen är på väg…

Barn blir mer våldsamma, börjar tidigare med dumheter.

Men varför skyller vi alltid på barnen, är det inte föräldrarnas fel? åtminstone en stor del av det, om inte nästan 90%? Det är mycket disskutioner om arv eller miljö. Å jag vill hävda att 90% är miljö å resterande är arv. Där skiljer sig säkert åsikterna för många, alla tycker ju inte som jag å det är ju tur det. Men när accepterade vi att barn skriker fula ord, hotar att döda mm, när hände detta? Jag hade aldrig som 12-13 åring vågat hotat nån till döden, oavsett om jag menade det eller inte. Och jag förstår inte en sak till, hur kan man mer eller mindre acceptera att ens barn slår på en? Barnen ska ha så mycket respekt att dom inte ens ska våga slå sina föräldrar, visst att alla barn säkert testar att slå sina föräldrar vid låg ålder, men där ska det ju stanna, dom ska ju fatta att det är totalt oacceptabelt, barnen kommer ju aldrig respektera sina föräldrar om dom inte blir tillrättvisade gång på gång. Jag vet att det är jättejobbigt/svårt att uppfostra barn, men är man redo att ta konsekvenserna senare i livet?? Jag tror inte det.

Och visst, många har säkert uppfostrat sina barn jättebra å ändå har det gått snett för dom nånstans, vi är inte mer än mänskliga, men vet man att man har gjort allt i sin makt så tycker jag att man ändå ska vara stolt som förälder att man faktiskt gjort allt man kan, mer kan man inte göra å alla är olika.

Egentligen kan jag skriva hur mycket som helst här om vad jag tycker å mina tankar, men eftersom mina barn inte är så stora ännu så har jag egentligen ingen rätt att sitta å tala om hur jag tycker att man ska göra å inte göra, eftersom jag själv inte hamnat i situationen, jag vet ju inte om jag har gjort rätt tills mina barn är så stora att jag märker konsekvenserna ur mitt agerande.

Det jag vet är att min mor var extremt hård mot oss, både på gott och ont. Idag kan jag förstå henne bättre än när jag själv var tonåring. Jag tycker att i det stora hela så gjorde hon rätt, å att hon faktiskt hade det väldigt tufft med två tonårsdöttrar som ensamstående  Hade hon inte varit så himla hård mot oss hade vi nog inte haft den respekten å blivit dom vi är idag, men å andra sidan så kan man vända på det, jag anser att jag har ganska dåligt självförtroende, å jag vet inte om det kommer därifrån, men jag känner att jag inte har lika stort människovärde som andra kanske gör. Jag kommer aldrig att tycka att det var ok att hon slog mig, å jag kommer nog aldrig tycka att det var ok att vi hela tiden fick städa, handla, tvätta, diska, laga mat mm. Det kändes som att man alltid skulle göra massor med saker varje dag å att man aldrig fick sin tid till att göra det man själv ville. Dessutom anser jag att hon hade extremt hårda innetider. Men som sagt, vad hade hänt om hon inte haft alla sina regler?? jag vet faktiskt inte. Men kanske krävs det att man är så hård som hon var (bortsett från det fysiska våldet)

Trots all skit jag varit med om så är jag ändå glad idag att jag gått igenom det, jag har fått underbara kompisar under tiden, å speciellt en som alltid kommer stå mig nära, som hjälpte mig ur skiten mer eller mindre, å jag tror hon vet vem hon e :-), dessutom så har jag jättebra kontakt med min mor och min far. Hade inte min mor varits å hård så hade jag aldrig flyttat till pappa å då hade jag aldrig haft denna relation med honom heller… Så det finns nog inget ont som inte för något gott med sig.

Detta är verkligen inga små frågor å jag tänker mycket på såna saker. Å detta är bara en pytteliten utsaga av vad jag egentligen tänker anser å tycker, men jag orkar inte försöka skriva ner det, för det är alldeles för svårt. Eftersom det egentligen inte finns någe rätt eller fel. Eller gör det det???

Ska bara skriva en rolig sak som hände nyss.

THEO SOMNADE HELT SJÄLV!! FRIVILLIGT. Ska tillägga att det ALDRIG hänt.

Han och Ronja ska få klistra klistermärken när han och hon somnar själva, efter några st. ska dom få en guldpeng :-) Men det sa jag efter att han ville försöka.