Tårarna rinner ner för kinden.
Jag hatar mig själv just nu, varför kan jag aldrig vara tyst, varför ska allt vara så svårt?
Varför gör jag såhär?
Varför är jag ständigt på min vakt å varför kan jag inte bara släppa ut känslorna?
Jag sårar bara mig själv å andra, ibland känns det som om det vore bättre om jag bara var själv, om jag inte hade nån som jag kunde förstöra för, eller såra.
Jag vet inte men just nu är allt så förbannat tungt. Jag vet inte hur jag ska orka, ska försöka ta en dag i taget, men det är inte så lätt som det låter efter som jag alltid bara förstör, jag kan aldrig vara den jag vill vara, å jag försöker så innerligt men det går inte.
Jag vill..... jag vill vara den jag vill vara, jag ska vara den jag vill vara, men varför har ingen berättat att det ska vara så här svårt?