Ofta undrar jag vad meningen med livet är...
Ingen vet, å jag tror att det är högst induviduellt!

Meningen med mitt liv är ialla fall mina barn å min familj och vänner.
Men jag vill vara nån betydelsefull för andra oxå. Nån som gör nått för andra.
Men jag vet inte vart jag vill börja.
Jag har många tankar å ideer och vill mycket. Men precis som ideerna så försvinner tankarna lika snabbt.

Jag älskar mina barn å min man.
Jag kan inte begära så mycket mer när det gäller det.
Men är det allt?
Jag vet att vissa inte ens har det.
Men dom saknar säkert det som jag har, medans jag saknar det som dom har. Som dom kanske är less på.
Tex ett givande jobb, eller något vettigt att fördriva tiden med.

Varför ska man egenligen känna sig mindre betydelsefull för att man inte har ett jobb?
Det känns lite som att folk tror att jag är arbetsskygg eftersom jag inte har haft något fast jobb och att jag jobbar, slutar, jobbar slutar...
Jag är så less på det. Hur svårt kan det vara att få ett fast jobb? varför får jag bara vikariat och såna jobb?

Nu vill jag ha en fast trygghet.

Det är inte det att jag inte söker jobb, det gör jag.
Jag vrider å vänder på alla tankar. Hur ska jag göra, vad kan jag jobba med, har jag rätt att vara kräsen?
Kan jag jobba med vad som helst, vad är viktigast?
Tyvärr känner jag mest krav av omgivningen, att jag ska vara normal å ingen parasit som lever på andra.

Tänk er, jag har betalat akassa i 10 år nästan. Å jag har använt en period a 250kr om dagen under alla dessa år, jag har inte haft någe fast jobb. Och mellan jobben har jag varit arbetslös, mammaledig och pluggat.
Nu går jag in på en ny period på akassan som jag är beviljad. Det är ingen direkt hit att leva på dom där 250kr om dagen ska jag säga er.
Så det är inte så att jag gör det med meningen.

Jag vill ha ett jobb.