Skulle egentligen ut å springa, men niklas hade möte, så tog barnen och begav mig ut... Vi bestämde oss för att tända ett par ljus för Roger, så vi gick till minneslunden.
Det är alltid lika läskigt att gå i mörkret, dessutom var det en bil som parkerade med lyserna på...
Tankarna flödar om vad som kan ske, å jag vet, i regel händer ju ingenting.
Men det e ju löjligt att man ens ska behöva tänka så, eller att man ens tänker så.

Usch gravplatser är inge roliga,.....

Många frågor vart det för barnen, jag försökte svara så sannerligt som möjligt (om sannerligt ens är ett ord ;))
Jag har slutat att hitta på saker, eller göra saker annorlunda mot vad dom egenligen är.
Bättre att säga sanningen på en gång... tror jag :)