Jag önskar att saker och ting kunde vara lite annorlunda, men gör vi inte alla det någon gång i livet. Ibland kan jag blicka bakåt och undra om jag gjort rätt, å vad jag gjort för fel, och om jag ångrar något val i mitt liv. Jag undrar om jag kunde gjort något annorlunda för att det inte skulle bli så här. Det jobbigaste är att inte veta, att inte veta vad som är bra för mig, för barnen och för situationen och alla inblandade.

Gör jag rätt i min uppfostran, kan jag mer, vad gör jag rätt och vad gör jag fel, är jag för slapp, för hård, släpper jag för mycket, för lite, vad tycker andra, vad tycker barnen. Det är svårt att stå själv och lita på sina egna beslut, att det är det bästa i slutändan. Allt jag gör idag påverkas i framtiden.

Är lite orolig över Theo och hans problem med att koncentera sig, hur han ska klara skolan.. Hur jag ska klara av att lära ut och ha tålamod med honom.
Och med Ronja är det tvärtom, hon är så framåt och duktig, jag undrar om jag orkar med hennes engagemang. Men det hoppas jag :)
Ronja har blivit extremt mammig och kan inte lämna mig 1 sek ens, hon är där jag är så fort hon är hemma.
Theo däremot är väldigt förstående och respekterar och förstår när jag behöver lite avstånd och han visar inte känslor men han är väldigt förstående, han förstår när han ska ge sig, när han ska ge efter för min och familjens skull vad det gäller strider mellan ronja mig å honom, dessutom vet han när han behöver bita ihop för att han vet att jag bes´tämmer.

Vilket som så har jag sååå fina barn. men jag måste säga det igen, det är tungt att vara ensam med dom. Men utan dom är jag inget. Det är det bästa jag nånsin gjort. Dom är Otroligt underbara!! <3

Framtiden får utvisa om jag gör/gjort rätt, eller kommer att göra rätt, eller vad som händer.
En sak är säker, oavsett vad som händer så är detta ett kapitel i mitt liv som kommer att förändra allt, oavsett vad som än händer.

Sköt om er. För det ska jag försöka göra :)