Trött på barn, trött på att vara "isolerad" trött på mig själv och mitt hem. Trött på allt vad sjukdomar heter.

Barnen bråkar, skriker, gråter, tjafsar och tror att dom kan göra som dom vill, men nu har vi varit hemma alldeles för länge vi tre och jag står inte ut en dag till. Det går inte att vara under samma tak dag ut och dag in. Jag längtar så till jobbet.

Just nu ligger båda och tycker synd om sig själva för att dom måste sova i sina sängar, båda ligger å gråter ljudligt i sina sängar. Jag har sagt att dom kan sova med varandra men inte i soffan å inte i min säng.. Men men, jag ger mig inte.

Jag har tänt ljus och ville ha en lugn skönt kväll för mig själv med battelfield 3, men tror ni man får någon ro när dom kommer upp var femte minut å klagar på något? Ne man ledsnar lite. Detta är nackdelen med att vara själv, för varje kväll är det samma sak å man ledsnar verkligen. det är lättare när dom går i skolan, på dagis för då är dom trötta och kan sova.

Theo vägrar sova nu trots att han får tavigyl, det borde han bli trött av men inte Theo inte. Det var ju kanske inte så konstigt men ändå. Hans koppor kliar inte så mycket just nu det gör mest ont, så han skriker å gråter utav smärtan istället.

Ronja är för frisk för att hålla hemma, men jag får dåligt samvete om jag lämnar henne till dagis eftersom hon kan smitta trots att hon inte har vattkoppor, man får göra det men jag vet att jag kommer få onda ögat då, så jag skiter nog i det.

Sköt om er allesammans, jag ska lyssna på gråt och gnäll ikväll. Så trevligt va??