Vad som är viktigast? Att framstå som perfekt, eller att inte framstå alls?
Varför är det så viktigt att vara bäst och felfri, varför är det så viktigt att visa upp ett sken av ett liv som inte ens stämmer? Vem ska man imponera på, eller vilka måste man hävda sig för? Varför inte bara vara den man är och inte hålla på att visa andra sidor som inte ens existerar?
För vems skull vågar man inte visa verkligheten, eller är det kanske så att man vuxit in i sin "falska" verklighet så man tror att det är verkligheten?
Hur långt får det gå?
Jag är inte perfekt, jag är inte smal, jag ser inte bra ut varje dag, jag är jag. Mina barn är inte perfekta, min bil är inte perfekt, min ekonomi är inte perfekt och jag har inte perfekta åsikter. JAG ÄR INTE PERFEKT och kommer aldrig nånsin bli det. Jag kommer alltid att bråka, skrika, gråta, hata, älska, säga fel, ljuga, snacka skit, skvallra och vara jag, Alla är så, till och med du!!! DET FINNS INGEN PERFEKT, å det är det som gör det så förbannat PERFEKT!! För det är så jävla genomskinligt.
LÅT MIG VARA!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar