Jag börjar se ljuset  tunneln... Allting löser sig om man är tillräckligt ensiv.. eller?

Men om det nu blir som det är tänkt så kommer mitt liv förändras radikalt och jag kan äntligen känna att jag får ett stabilt liv och att allt är som det ska. Både barnen och jag gynnas av det och i den här situationen så kan det inte bli bättre än så här. Men hoppas innerligt att det blir så här nu, för jag orkar nog inte mer berg och dalbana... Det funkar inte längre.

Vaknade natten till lörd med att jag inte kunde andas... fick ingen luft och trode jag skulle dö. Två gånger, om jag drömde eller om det var en panik/ångest attack vet jag inte, men riktigt otäckt var det. Det har resulterat i att jag inte sovit så bra alls i helgen.

Vart barnfri igår kväll, Tina tog Ronja å pappa hade Theo. Så jag passade på att övernatta då :)
Åt god pizza hos Malin å Tor och tog ett par öl.

Snart ska vi på taekwondo... Ronja ville testa idag åxå. Får se hur det går för dom :)

Imorgon vankas det jobb igen, men dagis är stängt så Malin å Tor tar Ronja... tur jag har dem. Men tydligen hade Theo tandläkartid å jag ska till ikea med jobbet, men N kunde rycka in om jag inte hann hem.
Onsd tror jag att jag kommer jobba till fem....

Tisd ska jag på "möte". Annars tror jag det är ganska lugnt i veckan...

Träffade Emma igår och idag, är så glad att jag har henne, vi har kommit varandra så nära... så roligt :)

Är trött satan, men sova kanske man får göra i ett annat liv... vad vet jag :)

Sköt om er alla glada