Har gått å varit småirriterad hela eftermiddagen, vet inte varför men irriterad på det mesta faktiskt...
inte på barnen hör å häpna, dom har varit snälla å vi har myst ikväll, det var ju a amigo... :-)
Dom fick vara uppe till halv åtta idag, det händer inte ofta kan jag lova....

jag undrar vad det är som gör det så svårt att stå för saker, är det svårt att erkänna att man inte alls är bäst, å att man kanske ibland inte gör som regelboken, är det viktigt att jämt göra det som göras ska?? Är det meningen att alla ska följa en moral bok?? Allvarligt talat, jag HATAR människor som ger skenet av att vara perfekta, när dom är så jävla genomskinliga så man nästan spyr på det....
Är det så svårt att bara inse att man inte är bäst, att man inte kan vara bäst, att man inte kan följa allt till punkt å prick...
Men det kanske är så det ska vara.. det kanske e det som e meningen med livet, gå runt å låtsas att allt är guld å gröna skogar, att man är bäst i alla lägen å att man inte kan göra nått fel överhuvudtaget...
Förresten vad lär vi våra barn om vi hela tiden är "bäst" på allt??? Jo att dom absolut inte får visa sina riktiga känslor, å att dom alltid måste prestrera bra ifrån sig...
Det kommer bli falska ungar/vuxna som aldrig kommer våga vara dom själva...
SUCK

Ne nog bloggat om detta...

Nästa vecka ska jag försöka träna 3 ggr, får se om jag hinner det...

p o k