Som jag numera brukar säga.

Att så lite kan göra så mycket.

Min älskade lilla son orkade inte gå upp ur sängen i morse å slängde på sig täcket i vanlig ordning när jag väckt honom. Tog med mig ronja å borstade hennes hår å satte i en hårklämma.
Tänkte att han kunde få ligga å dra sig lite.
När jag är på väg in till honom för att väcka honom igen, kommer han gåendes med alla kläder på sig å sin filt släpandes i andra handen.
Så duktig å så underbar. Jag berömde honom jättemycket å han vart så glad. Tack mamma sa han, du är så snäll :)
Ibland vill man bara krama ihjäl dem :)

Så idag har theo skjorta å slips på sig (inte av nån speciell anledning)

Härliga barn :)