Just nu känner jag mig såå låååg.

Min tvättmaskin är paj, ska kasta ut den imorgon, nu ger jag upp. Sen är det fler aspekter som gör att jag känner för att dra täcket över mig.

Men det är tur jag håller mig ovanför ytan, utan vänner familj och arbetskamrater är jag inte så säker på att jag skulle orka längre. Jag skulle kanske stänga av. Men jag ska klara av detta.
Nu handlar det inte alls om relationer utan om ekonomi och vardagspusslet som inte funkar alls.
Jag vill klara mig själv, jag vill vara den starka och lyckliga. Jag måste ju klara mig själv, det är jag mot världen. Jag kan klara mig själv jag vet, men på vems bekostnad. Och varför kan jag inte lära mig att jag duger som jag är? Varför måste jag alltid tvivla. Alla andra duger ju som dom är, så varför gör inte jag det.

Ne nu är det slut på alla funderingar, Nu hoppar jag ner i min säng å stannar där tills klockan ringer å jag kan vara glada tove igen.