Nu har jag nog fallit så långt som jag kan, men nu är det bara en väg tillbax... å det är upp.

Trött är jag, helgen har spenderats med familjen, min bror å hans familj var här å hälsade på. Mycket trevligt.

Barnen har varit hos Niklas en vecka å jag fick tillbax dem i fredags... Har varit tufft både hemma å på jobbet men tror det börjar plana ut, däremot förstår jag inte min trötthet, om den ändå kunde ge sig lite... Vill bara ligga i min säng å inte göra nått...

Ångesten finns där och det är svårt att sova till å från, men som sagt nu ser jag bara att allt kan bli bättre... men det känns som om det är lättare att vara själv, känner mig inte social eller glad då är det bättre att hålla sig till sig själv....  Så slipper alla se mig så här, för det här är inte jag...

Älskar mina barn <3 p="p">