2011-05-11

Slå ett slag

till, och kanske ett till. Lika bra att mata på när man ändå håller på. För så känns det, slag efter slag efter slag. Men jag kan stänga av, för nu orkar jag nog inte mer, nu ger jag upp.

Har varit hos läkaren med theo, det blir en del ändringar i båda våras liv. I helgen blir det till att vara hemma och "tömma" Theo som det så fint heter. Tarmarna ska bli tomma. Stackars min lilla pojk. Appropå liten så fyller ju faktiskt han år snart...
Jag vet inte hur jag ska få ihop allt ekonomiskt och praktiskt, men en sak i taget.

Ibland önskar man att livet kunde ta slut här och nu, utan att behöva göra nått. Men jag ska ta mig ur det här, förhoppningsvis starkare än någonsin.
Barnen är mitt viktigaste, och det är det finaste jag har. Kan inte jag lyckas med nått så kan kanske dom det ialla fall. Än är inte hoppet slut för dem.

Jag kommer aldrig ge upp mina barn och deras liv, men mitt liv ger jag upp. Det får komma i sista hand nu. Alltid. Ego är inget för mig. Kanske ibland, men inte nu.

1 kommentar:

solvsjo sa...

GHeeej! Men finaste Tove fyfan vilken dag du hade igår! Och dessutom är du hur go och snäll mot mig idag när jag träffade dig på morgonen! Nu skulle jag vilja ge dig en stor kram men det får bli vid lunch. Du och jag skulle kanske gå den där kursen med just här och NU!!! Inget annan stans liksom.........stress är inte alls bra och egentligen har du allt under kontroll TOve så egentligen behöver du inte stressa men nu gör du det så det är helt OK! men du kanske skulle ut och gå i skogen för att bara stessa ner lite. Kalas och allt kommer att gå strålande! STOOOOOOOOR KRAAAAAM till dig och Theo!!!! Emma